Att aktivt välja tomrummet
På senaste tiden har mitt liv varit ganska tumultartat på flera sätt med några stora förändringar i mitt liv och saker som kommit upp till ytan och tvingat mig att på en djupare nivå bearbeta sånt jag redan trodde var klart. Min första instinkt var att fly från allt, hoppa på första plan utomlands och ta semester från livet. För det är ju så vi människor fungerar. Någonting jobbigt händer eller något nytt okänt, därmed lite läskigt, dyker upp i vårt liv, och vår inbyggda instinkt är att fly eller slåss. Med andra ord så försöker vi kämpa emot genom att fylla det här tomrummet av ovisshet genom diverse aktiviteter.
Vi bedövar oss med alkohol eller 2 liter glass. Vi begraver oss i våra jobb för att ha en ursäkt att inte ta tag i det vi borde ta tag i. Vi dejtar den där snyggingen med fina biceps vi inte har någonting gemensamt med. Allt för att slippa vara ensamma med våra egna tankar. Vi lägger oss i soffan och sträcktittar på två säsonger av en tvserie som är sådär. Vi fyller schemat till max med träning, vänner, fritidsintressen och inbillade måsten och att-göra-listor. Eller så tar vi en sista minuten till Grekland och låtsat för en vecka att våra liv vi lämnat hemma är helt och hållet på rätt spår. Det är bara att välja din drog som för en liten stund gör att vi kan fly från detta tomrum. Vi har alla en egen favorit. Jag har nog själv provat dom alla vid ett eller annat tillfälle i livet.
Och det känns skönt att fly för en liten stund. Problemet är bara att vi är så vana att fly att vi missar att förstå att det är tomrummet mellan alla aktiviteter som är livet. Det är där vi möter oss själva för att förstå vilka vi är, vilka värderingar vi har, vad som är viktigt för oss och vilken väg vi vill gå. Det är där vi bygger grunden för det liv vi verkligen vill ha! Om vi inte lär oss att bli bekväma och lyckliga i tomrummet så kommer ingenting vi någonsin presterar eller skaffar att göra oss tillfredställda. Vi kommer aldrig veta vad vi ska prioritera i vardagen för att få det liv vi vill ha.
Om du springer till gymmet varje gång den där känslan av obehag kommer så kommer du en dag stå där med perfekta magrutor men med samma dåliga självkänsla du alltid haft. Du kan spendera månader på att hitta och renovera den perfekta husvagnen att åka på semester med bara för att sen när semestern kommer sitta där ensam i en blankt skinande husvagn utan någon vid din sida eftersom du flytt från problemen ni hade kunnat lösa. Kanske har alla timmar du begravt dig själv i excelark på kontoret gett dig en tjusig titel och flott tjäntebil men du kommer fortfarande hem och inser att du inte har något liv av värde utanför arbetet.
Tyvär går det inte att att fly och samtidigt inbilla sig att att man kommer bli lycklig på riktigt en dag. Dom gånger jag tar modet till mig att stanna upp och möta mig själv i dessa situationer så brukar det alltid leda till att jag tar rätt beslut. Varje gång jag försöker fly så leder det till att jag hamnar i nån halvdan situation som egentligen inte uppfyller dom drömmar jag har.
Den senaste tiden har jag gett mig tusan på att gå all in och till 100% känna alla känslor och tänka alla tankar, positiva som negativa. Det här är inte en tid att hoppa på något på måfå eller köra vidare på nästa grej bara för sakens skull. Jag har aktivt valt att vara här och nu med alla tankar, känslor och all ovisshet inför framtiden. Jag lyssnar till mitt innersta och låter det leda mig i den riktning som är bäst för mig, inte bara idag utan långsiktigt. Jag tänker se till att hålla utrymme inte bara i min kalender, utan även i mina tankar och mitt hjärta, så att det som verkligen är menat att vara i mitt liv ska få plats att komma in. Och trots att man tvingas vara brutalt ärlig mot sig själv så är jag ändå lyckligare nu än på väldigt länge. Jag har en tydligare bild av vad som är rätt för mig.
Nu under jul när vi är lediga och börjar fundera över nyårslöften... Varför inte lova dig själv att verkligen se in i ditt eget hjärta? Det vore kul att utbyta erfarnheter och tankar med andra som antar utmaningen!
"When we feel a hole widening within us, we scramble to fill it. We work so hard to avoid feeling empty but emptiness is essential. Allow the hole to widen. Let it eat you alive. The void is as important as the fullness."
/ Vironika Tugaleva
Relaterade inlägg:
Fyra grundpelare till lycka - Del 1, Att vara här och nu