Dags att kliva ut ur garderoben...
Jag tror dom flesta vet att jag är intresserad av det andliga. Det har aldrig varit en hemlighet jag försökt dölja eller något jag förnekat. Men jag har heller inte varit helt öppen med vidden av det eller talat öppet om dom upplevelser jag har eller dom förändringar jag gått igenom under åren på grund av det.
Dom som känner mig väl har sett och hört en del men ibland kan det vara svårt att förklara för någon som inte går igenom samma process själv. Ofta har jag hållit samtalen om det andliga på en ganska ytlig nivå av rädsla för att folk ska tro att jag är komplett galen. För ibland måste jag ju faktiskt till och med påminna mig själv om att så inte är fallet. Det kan nämligen kännas så ibland när den ena konstiga saken efter den andra händer.
När man ibland känner andras känslor så starkt att man har svårt att skilja på om man själv är ledsen eller om det är den som sitter mitt emot. Eller när man bara får en massa information som slår ner i huvudet som en blixt från klar himmel om andra människor, situationer eller dom stora livsfrågorna. Var sjutton kom det där ifrån? Bör jag lägga in mig för att bli undersökt? Oftast förstår jag inte ens en bråkdel av vad som händer och eftersom wikipedia inte är mycket till hjälp så har jag liksom bara accepterat läget, försöker att go with the flow och lita på att det blir bra i slutändan. Och det brukar det faktiskt bli.
Lampor som tänder sig själva mitt i natten. Tekniska prylar som fungerar utmärkt ända tills jag mediterar, då ballar dom plötsligt ur. Besök i drömmarna från diverse udda figurer som berättar om saker som sedan visar sig stämma. Oavsett om jag slår på tv:n, radion eller råkar höra samtal mellan andra personer i närheten så återkommer samma budskap under en period ända till jag ger efter och tar till mig det. När jag flera gånger vaknar kl. 3 på morgonen av att någon jag inte kan se gör något väldigt intensivt och oförklarligt med mitt huvud. Spontan-healing som sätter igång av sig själv om jag är med någon som behöver det. Ja det är väl kanske inte så konstigt att man håller sånt för sig själv...
Men budskapet jag bombarderats med på senaste tiden har varit just att det är dags att kliva ur den andliga garderoben fullt ut. Jag vet av erfarenhet att jag inte kommer få lugn och ro innan jag lyssnar så varför inte få det avklarat på en gång! Det är viktigt att min egen rädsla inte står i vägen för min utveckling. Jag behöver övervinna den rädslan och äga min andlighet för att ta nästa steg i mitt liv, det är allt jag vet just nu. Vad, när, vem, hur och varför har jag ingen aning om men det brukar visa sig med tiden.
Så där har ni det vänner, så galet är mitt liv ibland! Nu är det sagt och jag har sett min rädsla i vitögat.
Jag är fortfarande samma Malin. Jag skrattar åt samma dåliga skämt, har samma svaghet för biff med bea och jag är fortfarande barnsligt förtjust i actionfilmer. Jag har bara en extra del av mitt liv som funnits där som alla inte känner till fullt ut. Jag vet att några människor kanske placerar in mig i sitt mentala "Arkiv X" med andra knäppisar. Det är okej, jag kan leva med det och jag tycker om er i alla fall. Dom människor som är menade att vara i mitt liv kommer uppskatta hela Malin precis som hon är, med eller utan osynliga besökare.
"F.E.A.R. has two meanings:
Forget Everything And Run.
OR
Face Everything And Rise.
The choice is yours."
Relaterade inlägg: