Fyra Grundpelare till lycka - Del 3, Älska dig själv
När den här tredje grundpelaren till lycka slog ner så ville jag genast protestera. Den första instinkten var att det lät väldigt egoistiskt. Borde vi inte fokusera på att älska andra istället? Men som jag fått det förklarat så står vår förmåga att älska andra i relation med vår förmåga att älska oss själva. Den delen av oss själva vi avskyr och förnekar kommer vi aldrig att kunna älska och acceptera hos någon annan.
Att älska oss själva innebär inte på något sätt att vi ser oss som bättre än andra. Det är inte heller en ursäkt att sluta förbättra oss själva eller att sluta utvecklas. Det innebär bara att vi accepterar dom brister vi har, det innebär att vi förlåter oss själva för dom misstag vi gjort och det innebär att vi inte dömer oss själva.
På senaste tiden har jag kämpat en hel del med självtvivel. Vem är jag att ta plats? Vem är jag att öppna munnen och tala högt? Vad ger mig rätt att svara när folk ställer mig frågor och ber om råd? Hur kan jag ha mage att följa den inre rösten när det helt trotsar logiken? Det här är ingen del av mig själv som jag är förtjust i att spendera tid med. Helst av allt skulle jag vilja förneka att den delen av mig fanns genom att vägra bemöta mitt självtvivel. Det är så lätt att döma sig själv och så lätt att tycka illa om vissa aspekter av oss själva.
Men om jag tillåter mig själv att avsky den delen som tvivlar på sig själv, vad får det för faktiska konsekvenser i mitt liv? När jag träffar någon annan som uppvisar tecken på självtvivel så kommer den personen trigga igång en irritation hos mig eftersom hon speglar den delen av mig själv jag inte står ut med. Jag kommer vilja springa iväg från henne så fort som möjligt på samma sätt som jag flyr från mitt eget självtvivel. Jag kommer att döma ut henne på samma sätt som jag dömer den delen av mig själv. Hur ska jag någonsin kunna känna kärlek, omtanke och medlidande gentemot henne när jag inte kan göra det mot mig själv? Att lära oss älska oss själva är därför något av det största vi kan göra för att kunna bemöta andra människor med kärlek.
Jag har nu fått jobba extra mycket på att se och lyssna på den där lilla flickan inom mig som känner ett sådant tvivel på sin egen förmåga. Jag måste låta henne få uttrycka sin rädsla och frustration. Jag måste lyssna utan att döma henne. Jag behöver tala om för henne att jag hör henne, accepterar henne och älskar henne fullt ut just som hon är med alla sina tvivel.
Det är inte lätt och jag kommer få jobba med att ge henne kärlek resten av mitt liv. Att jag hänvisar till denna del av mig själv som en liten flicka är för att det känns lättare att ha medlidande för mig själv när jag ser denna del av mig själv som ett barn. Hur skulle jag trösta ett litet barn som hade dom känslorna och vad skulle jag säga till henne? Försök att hitta den känslan och dom orden och förmedla dom till dig själv på samma sätt.
När vi accepterar och blir kompis med alla delar av oss själva så blir vi inte längre triggade när andra speglar dessa egenskaper. Så om du vill jobba med att bli bättre på att älska dig själv så kan använda denna kunskap som ett test för att se vilka sidor av dig själv du förnekar eller flyr från. Blir du galen när någon inte kan ta ett beslut? Kanske behöver du lära dig att älska din egen obeslutsamhet. Den obeslutsamheten kan ta formen av en liten pojke du kan lära känna. Eller kanske har du en ilska inom dig i form av en medelålders Gunnar med ölmage om du har lättare att sympatisera med honom...
Vilken form dina oönskade delar än tar så ha ett samtal med dom och lär dig att bli vän med dom. Lär dig att älska dig själv med alla dina egenskaper och känslor precis som du är. Det, mina vänner, är den tredje grundpelaren till lycka.
Relaterade inlägg: